Produktion idag
Under århundraden var det utanför Orienten förunnat endast mycket förmögna personer att äga en orientalisk matta.
De klassiska producentländerna var Turkiet (Anatolien), Persien (Iran), Kaukasus, Afghanistan med grannländer samt de västligaste provinserna av Kina. Därifrån exporterades de exklusiva mattorna i begränsad omfattning medan de enklare by- och nomadmattorna stannade på den inhemska marknaden.
Mot slutet av 1800-talet ökade efterfrågan på mattor i Västerlandet och nya producentländer tillkom. Den ökade produktionen ledde till att kvaliteten blev mycket skiftande såväl vad gäller utförande som material och färgning av ullen.
Industrialiseringen medförde också att en del mattor kunde maskintillverkas (t ex Wiltonmattor) men givetvis når inte kvaliteten på dessa upp till handknutna mattor. Idag används maskinspunnet garn vid produktionen av en del handknutna mattor men framförallt så lever det traditionella hantverket kvar och är fortfarande mycket uppskattat.
När vi idag talar om orientaliska mattor avser vi handknutna mattor från ett område som sträcker sig från Marocko i väster, över Balkan (Rumänien och Bulgarien), Turkiet, Iran, Kaukasus, Afghanistan, Turkmenistan, Pakistan, Indien, Tibet, Nepal och bort till de västra delarna av Kina.
Persiska mattor tillverkas för det mesta i hemmet där kvinnan oftast har mattknytningen som en extra inkomst medan hon sköter hushållet. Just detta är en anledning till att persiska mattor fortfarande är mycket billiga med tanke på arbetet bakom. Faktum är att persiska mattor idag är mycket prisvärda i förhållande till kvaliteten.